chavezz

(Såg videon på Ainos blogg, och ahh.. den är feeeiiinn.)

-

Tänker HELA tiden, spelar ingen roll vad det handlar om, att "det där var tiden innan den 8 december, innan jag fick veta", eller "det var tiden innan jag började lyssna på ark". Det är verkligen så livet delas in, tiden innan jag blev den jag är, och tiden innan den 8 december, innan en del av mig dog. Undrar hur det kommer bli efteråt. "Tiden innan jag dog och blev levande död". Jag vill inte att det ska bli 2011, men samtidigt längtar jag så jävla mycket. Men jag vill inte att det ska ta slut, det gör så jävla ont. Kommer gå runt hela våren och sommaren och tänka att det här kanske är sista gången jag köar här, sista gången jag köar med de här människorna, sista gången jag träffar de personerna, sista gången jag åker till den och den staden för att se på ark live.

Fan, jag mår illa. Jag vill inte. Det går i vågor, tänker ibland att "nejmen det löser sig, klart vi överlever", men ibland så... nä, alltså. Hur fan ska det här gå till? När jag skrev ordet här var det som om allt skakade till, som om "oj, fan, det här handlar ju om mig". Varje liten insikt, varje gång jag förstår så gör det så jävla pissigt ont. Jag önskar allt bara var ett skämt. 

Nästa höst, nästa höst alltså. Börjar trean och vet inte vad som händer efteråt. Fy fan vad svårt det kommer bli att bara ta sig upp ur sängen på morgonen, att inte veta vad man har att se fram emot, vad man har för anledning till at kämpa sig upp och ut i kylan varje jävla vinterdag, att veta att man inte har en fin turné framför sig. Den där jävla ovissheten. Vafan, VAFAN händer efteråt? Jag har ingen jävla aning om nånting. Bara slit, slit, slit, plugga vidare, flytta till en ny stad, bli vuxen, skaffa jobb, pojkvän? Bara slit. 

Vill. Inte.

Typ, stay with me, för jag vill inte utan er.

/Sandra

-

Jag läste btw på Aino's blogg om sista konserten också. Fy fan vilken press, känner redan nu hur sjukt jävla pissigt grisigt nervös jag kommer vara. Är nervös redan nu liksom, FY FAN. En del av mig vill skita i att gå, för jag vet hur svårt det kommer bli, men det är egentligen inget alternativ. Nån gång ska vara sista gången, och den gången måste bli turnéavslutningen. Sista sista allt. Sista chansen.

Åh, FY FAN vad illa jag mår, är så jävla nervös.

Kan redan nu känna ångesten, besvikelsen som skulle dränka en ifall något skulle gå fel, ifall man skulle hamna på andra raden eller om man skulle svimma och vakna upp efteråt och inse att fan, jag har missat allt. 

Kan redan nu känna hur jag kommer gå sönder och kommer krypa på blodiga knän till busshållplatsen på natten efteråt, för mina ögon kommer vara så söndergråtna och min kropp så trasig av ångest att jag fan inte ens kommer kunna gå.