X-mas in hell
Sprider julstämning genom att skriva en novell medan jag väntar på att håret ska torka (yy) hohho, munter novell, javisst.
-
En naken rygg mot soffan, och hon drar in luften i lungorna långsamt, andas inte ut förrän hon hör dörren gå igen. Med en suck åker bröstet ner och hon andas normalt igen, behöver inte kippa efter andan som hon gör när hon är med honom. Hon reser sig upp från soffan, går fram till det stora fönstret som täcker nästan hela väggen, ända från golvet till taket. Ganska sjukt egentligen, tänker hon, att jag skulle få en sån fin lägenhet. Och så ler hon när hon tänker att det på riktigt måste vara hennes enda framgång. Hon drar åt sig en ljusbrun filt som hänger över soffryggen och lindar den runt sin kalla kropp. Sedan står hon bara där tyst, ser ut på snöflingorna som virvlar runt i den nattsvarta luften och lyssnar på julmusiken som spelas någonstans i närheten, tyst men tillräckligt högt för att vara hörbart. Tillräckligt högt för att påminna henne om dagens datum, den 24 december, julafton. Hon suckar, kastar en blick på hörnet där granen stod förra året. En ensam dammtuss, en smutsig strumpa. Så mycket hade förändrats på så kort tid. Hon hade gått ifrån julgran och hemlagad skinka till skit och ingenting. Hon riktar blicken ner på gatan, fäster den på en ljusslinga som hänger i ett av träden där nere. Hon ser på människorna som går där, skrattande, hänger armkrok i varandra. Hon ser hur snöflingorna fastnar i håret på dem, och hon kommer att tänka på att hon inte ens minns hur snö känns mot huden längre, kan inte ens minnas senaste gången hon var ute. Hon vänder sig bort från fönstret, tar två långsamma släpande steg mot den svarta skinnsoffan och slår sig ner på sin favoritplats. Sedan kastar hon en blick på kabben som ligger på vardagsrumsbordet framför henne, bredvid ett visakort, en sked, en spruta, en tändare och en bit filter från en gammal cigarett. Hon tar kabben i handen, skär upp den med visakortet och gör i ordning heroinet i sin vanliga ordning. Hon hade gjort det så många gånger nu, hade utan problem kunnat göra det baklänges i sömnen, om så var fallet. Hon tar sprutan i sin hand, ser på den i några sekunder innan hon stasar med ett bälte som ligger på soffan bredvid henne, och sedan trycker hon in sprutan i armen som så många gånger förut. Hon släpper på bältet, drar ut sprutan och lutar bakhuvudet mot soffkanten, fäster blicken på det vita taket och bara inväntar lugnet som hon vet kommer komma.
”Vart firade du jul i år?” viskar hon tyst för sig själv.
”In hell.” svarar hon och flinar, och så tänker hon att fan, jag och Nikki Sixx skulle kunna vara bästisar. Sedan suckar hon tungt och kommer på att visstja, Nikki är ju ren nu, kanske dags för mig att också bli det, och så bestämmer hon sig för att ikväll var sista gången, fastän hon innerst inne vet att det är en lögn, ett löfte som hon aldrig kommer att kunna hålla, för hon är så djupt nere i skiten att hon kommer att sitta fast in hell för ett tag.
”En annan dag.” säger hon tyst och suckar, ”En annan dag.”
-
/Sandra
